Kärleksdikt
fick en vacker dikt av Ida idag:
Anna min Anna,
du får hela min värld att stanna.
Du borta hos brudarna i kärleken bor,
att boendet är uppkallat efter dig, jag tror.
Du gärna mot fjällen Gröna faran styr
och väl där både snö och pojkar efter dig yr.
Du dissar karlar på löpande band
För det är ingen som har varit värd din hand.
Mycket kärlek.
Din hängivna Ida.
Kommentarer
Trackback