Jag har så svårt att förstå....Svartsjuka!
Jag har så svårt att förstå personer som är svartsjuka över sin flick-/ pojkvän. Själv tycker jag att om man är svartsjuk på sin partner så sätter man koppel på sig själv. För alla vill ju ha frihet att kunna ta en kväll ute med kompisarna, utan att någon ringer och kollar vad man gör var 15 min, utan 1000 frågor när man kommer hem o.s.v.
Jag personligen är sällan svartsjuk. Jag vill inte att killen jag är tillsammans / kommer bli tillsammans med är svartsjuk på mig. Svartsjuka bevisar bara hur man själv ser på sig. Är man svartsjuk så kanske man har dålig självkänsla/ att man själv vet att andra inte kan lita på en i vissa situationer. Jag vet inte hur det är, det är bara min tanke.
Visst har jag gränser, men en puss eller en kram behöver inte betyda något. För mig är kroppsspråket och blickarna det som avslöjar. En blick kan säga så mycket! Det har i alla fall jag lärt mig.
Men att älska en person och att samtidigt låta personen i fråga ha sin ultimata frihet är enligt mig det värdefullaste man kan ge. Det bevisar att man lita på personen och man visar att man älskar den.
Jag skulle heller inte låta någon ge upp sina drömmar och sitt liv för mig. Jag skulle inte kunna klara av det om personen inte blir lycklig. Att ge upp sitt liv för någon kanske är det ända man vill då man älskar någon, men manmåste tänka på sig själv. Man kan inte leva olyckligt hur länge som helst.
Jag har tänkt mycket på svartsjuka. Men jag förstår inte poängen med det? vad vill man få ut av att vara svartsjuk? Uppmärksamhet? Känna sig mer älskad? Vad? Det ända svaren jag har kommit på är att förhållanden glider i sär då ena parten kan känna sig trängd och instängd. Jag vet hur det är att ha någon som ringer var 15 min och frågar vad man gör, som är villig att köra 10 mil bara för att köra hem en från skolan för att vara säker på att jag kommer hem.
Lita på varandra så kommer allt att lösa sig, i stort sett. ingen mår bra av att vara svartsjuk! Det blir som en negativ spiral, dvs bara värre och värre.
testa skämta om det i stället, tillslut kanske rädslan försvinner! Han/ hon är tilsammans med dig! Han/ hon har valt att älska dig! Varför vara så rädd?
Puss puss!
*puss*
Jag personligen är sällan svartsjuk. Jag vill inte att killen jag är tillsammans / kommer bli tillsammans med är svartsjuk på mig. Svartsjuka bevisar bara hur man själv ser på sig. Är man svartsjuk så kanske man har dålig självkänsla/ att man själv vet att andra inte kan lita på en i vissa situationer. Jag vet inte hur det är, det är bara min tanke.
Visst har jag gränser, men en puss eller en kram behöver inte betyda något. För mig är kroppsspråket och blickarna det som avslöjar. En blick kan säga så mycket! Det har i alla fall jag lärt mig.
Men att älska en person och att samtidigt låta personen i fråga ha sin ultimata frihet är enligt mig det värdefullaste man kan ge. Det bevisar att man lita på personen och man visar att man älskar den.
Jag skulle heller inte låta någon ge upp sina drömmar och sitt liv för mig. Jag skulle inte kunna klara av det om personen inte blir lycklig. Att ge upp sitt liv för någon kanske är det ända man vill då man älskar någon, men manmåste tänka på sig själv. Man kan inte leva olyckligt hur länge som helst.
Jag har tänkt mycket på svartsjuka. Men jag förstår inte poängen med det? vad vill man få ut av att vara svartsjuk? Uppmärksamhet? Känna sig mer älskad? Vad? Det ända svaren jag har kommit på är att förhållanden glider i sär då ena parten kan känna sig trängd och instängd. Jag vet hur det är att ha någon som ringer var 15 min och frågar vad man gör, som är villig att köra 10 mil bara för att köra hem en från skolan för att vara säker på att jag kommer hem.
Lita på varandra så kommer allt att lösa sig, i stort sett. ingen mår bra av att vara svartsjuk! Det blir som en negativ spiral, dvs bara värre och värre.
testa skämta om det i stället, tillslut kanske rädslan försvinner! Han/ hon är tilsammans med dig! Han/ hon har valt att älska dig! Varför vara så rädd?
Puss puss!
*puss*
Kommentarer
Trackback